Christina Åhrén, Nya Mijjen Geajnoe

Vi är de tre kandidater som toppar en av Nya Mijjen Geajnoes listor.

Vi har alla tre erfarenheter från Sametingsarbetet under förra mandatperioden och det här är våra löften om vad vi kommer att arbeta för under kommande mandatperiod.

Om vi blir valda i Sametingsvalet den 19 maj lovar vi att jobba för:

Sara Larsson, Nya Mijjen Geajnoe

  • Att Sverige ratificerar ILO 169 och en nordisk samekonvention.
  • Att det ska bli ett ökat intresse och ett större förtroende för Sametinget. Vi vill att Sametinget ska synas och höras mer i förtroendeingivande sammanhang. Sametinget ska ha ett gott anseende hos samer och i övriga delar av samhället.
  • Att vi genomför en total översyn av Sametingets konstruktion och organisation så att vi kan få det att fungera bättre.
  • Att verka för en ökad budget till hela Sametinget. Vi kommer att prioritera det framför att ägna tid åt att göra konflikter kring fördelningen av de små medel vi redan har.
  • Att Sametinget prioriterar arbetet som rör gruvor och vindkraftsverk så att Sametinget tar strid för att skydda de samiska markerna mot exploateringar-
  • Att toleransnivåerna för rovdjur ska fastställas för alla samebyar.

Kristina Nordling, Nya Mijjen Geajnoe

  • Att Sametingets anslag för rovdjursersättning och rovdjursinventering ökar avsevärt.
  • Att Sametinget prioriterar frågan om öppna samebyar och jobbar vidare med den på ett sådant sätt att samebyarna blir delaktiga i processen och att alla partier i Sametinget medverkar. Det viktiga med denna fråga är att det blir bra och väl förankrat hos alla som berörs.
  • Att Sametingets myndighetsuppgifter som rör rennäringen görs i en förbättrad, fördjupad och återkommande dialog med samebyarna och rennäringen.
  • Att ett kunskapscenter för samers hälsa etableras i Sverige.
  • Att det finns en hjälptelefon med samisk kompetens för samer som behöver särskilt samtalsstöd och vägledning i olika situationer i livet.
  • Att det genomförs en repatriering av samiska mänskliga kvarlevor till Sápmi från svenska institutioner och museer.
  • Att säkerställa att barns rätt att läsa samiska i skolan, oavsett var man bor, respekteras.
  • Att vi samer ska kunna läsa samiska på betald arbetstid oavsett var vi jobbar.
  • Att det utan fördröjning genomförs omfattande insatser för att öka tillgången på behöriga lärare i samiska.
  • Att tillgången till läromedel för undervisning i och på våra samiska språk ökar
  • Att samiska organisationer och föreningar garanteras ekonomiska resurser för att kunna företräda olika samers intressen
  • Att Sametinget ska verka för utgivning av samiska dagstidningar på svensk sida.
  • Att Ungdomsrådets roll i Sametinget ska tydliggöras och utvecklas så att ungdomar får ett större inflytande i Sametinget.
  • Att finansieringen av samisk idrottsverksamhet stärks genom att samisk idrott får medel, inte bara från Sametingets kulturnämnd utan också från den svenska idrottspolitiken.

Hej

Ol-Johán Sikku, Odda Min Geaidnu foto: Sameradion

Efter att i åtta års tid varit utanför politiken både bildligt och bokstavligt har jag nu deltagit i en valrörelse för Sametingsvalet 2013.

Jag gick in i politiken igen med övertygelsen att alla samiska politiker nu måste ha hört missöjet och misstroendet mot Sametinget bland vanliga samer. För mig har den varit så tydlig så att det inte har gått att missa budskapet från väljarna. Det samstämmiga budskapet till oss politiker var. Skärp er! Börja samarbeta! Ta ansvar! Vi ska inte behöva skämmas för Sametinget!

För mig är denna misstroendeförklaring från folket mycket allvarligt för Sametinget. Valdeltagandet har också sjunkit för varje val vilket är ett tydligt tecken i sig och rennäringen har föreslagit att myndighetsuppgifterna ska tas ifrån Sametinget.  Tecknen har varit övertydliga.

Det som ändå har slagit mig under denna valrörelse och valdebatterna är att så många av partiföreträdarna inte ens nämner detta och inte verkar ha förstått kritiken. Det är endast vi i Min Geaidnu och Mii Sámit som från början har betonat hur viktigt det är att vi tar ansvar och samarbetar i Sametinget. Efter hand har Vuovdegat, LPSS och Albmut också börjat prata mer om detta. De som inte med ett ord har kommenterat eller nämnt samarbete som en möjlig väg för Sametinget är de som nu sitter i styrelsen, nämligen Guovssonásti, Samerna, Samelandspartiet och Jakt och Fiske. Det är oroväckande!

Jag upplever att det är NU vi måste förändra! Om vi politiker inte visar att vi tillsammans kan göra en förbättring kommande valperiod, då tror jag att vi alla har bränt ytterligare broar till väljarna.

Det som också slår mig är är att debatterna varit på en väldigt visionslös nivå. När vi t.ex. har pratat om att starta en förhandling med svenska regeringen om reellt självstyre, kommer alltid svaret från nån gammal politiker som suttit där i 20 år, att det har vi redan skrivit en motion om för många år sen, det behövs inte. Om någon har föreslagit att den s.k. samebydebatten inte behöver föras för eller emot rennäringen, så hoppar en gammal samepolitiker upp igen med svaret att det har vi föreslagit för många år sedan, det blir inte bättre.

Jag tror säkert att det finns mycket bra gjort bakåt i tiden om man använder kunskapen på ett bättre sätt till nytta för det samiska folket som helhet, inte bara till partierna att vifta med och tala om vad man skrev ihop ensam i kammaren.

Jag är nu än mer övertygad om att den s.k. partipolariseringen inte är bra för Sametinget och därmed inte för det samiska folket. Den hämmar samarbete och erkännande av varandras goda intentioner och kunskap.  Vi måste utse en annan fiende än vi själva. Nej, vi måste sluta hugga ner på varandras initiativ och se oss alla på samma sida mot betydligt större hot mot vårt land, vår kultur och identitet.

Jag vill till slut uppmana alla att rösta så att vi får ett starkt samiskt Sameting. Det behöver vi!

Sametinget har funnits i 20 år, men Sverige har fortfarande inte ratificerat ILO konvention nr 169 och koloniseringen av Sápmi pågår fortfarande. Skogsbruket är bland de värsta i Europa, vindkraftparker anläggs i renbetesland och gruvbolag väller in; för i Sverige är mineralfyndigheterna gratis och här betalar skattebetalarna för den infrastruktur som behövs för att frakta bort jordens innanmäte. Naturen skövlas, djurens, växternas och vår livsmiljö bryts upp och förgiftas.

Ändå finns det samer idag som upplever andra samer som sitt största hot. Hur kan det vara så?

Kolonisationen och statens medvetna politik har varit att söndra och härska, vi har delats upp i grupper med olika levnadsförutsättningar. Koloniseringen har gjort att vi har ett utbildningssystem i Sverige som inte lär oss något om vår egen kultur, historia och traditioner. Kolonisationen har också medfört att stora delar av vårt folk har förlorat sitt språk och att alla samiska språk idag är hotade.

Kristina Nordling, Nya Mijjen Geajnoe

Jag tror att vi måste bli medvetna om hur koloniserade vi blivit och fortsätter att bli. Vi måste ena oss och medvetet börja göra motstånd. Vi måste själva initiativet och visa vägen. Bygga Sametinget till ett reellt självstyre. Skapa en faktiskt och högst påtaglig motkraft till staten, koloniseringen och exploatörerna.

I Mijjen Geajnoe vill vi nu gå in i en tid där vi står samman mot de verkliga hoten. En tid när vi inte längre fokuserar på vad som skiljer oss åt utan på det som förenar oss. En tid av kraft, av kamp och av motstånd. Vi ska inte längre sitta stilla när våra rättigheter kränks. Vi ska inte acceptera att utsättas för diskriminerande lagstiftning. Vi ska inte längre diskutera detaljer när basen för vår kultur, vår livsmiljö slås sönder för snabba pengar.

Runt hela världen växer ett motstånd bland urfolk. De kallar rörelsen för Idle no more. Vi ska också resa oss och vi ska lyfta Sametinget.  Min Geaidnu vill att vi tillsammans skapar formerna för vårt självstyre. Vi ska göra Sametinget till något som vi alla känner delaktighet i och stolthet över. I Sametinget ska vi värdesätta och respektera varandra. Med Sametinget ska vi skapa en hållbar framtid för kommande generationer.

Vi ska stå samman mot de som vill förstöra vår livsmiljö för att kunna överlämna en levande, andlig natur, samiska värderingar, sedvänjor och goda relationer till våra barn!

Hjälp oss att genomföra vår politik, rösta på Nya Mijá Gäjjno!

På Vuovdegas hemsida ställer Jan Rannerud frågor till Nya Mijjen Geajnoe och vår kandidat Leif Larsson med anledning av Sameradions telefonväkteri den 5 maj.

Vi publicerar här frågorna från Rannerud och svaren från Leif Larsson:

Samiskt tänk eller svenskt tänk…
Hallå Leif… vill MG införa ännu en variant på över och underklass i det samiska livet?
Vi som tänker på samer och lever med renskötsel varje dag men struntar i om det är samiskt tänk eller inte, är vi numera i den samiska underklassen? Jag vill gärna tillhöra överklassen, men inte till vilket pris som helst, och förstår inte hur du menar, var snäll och förklara för mig och säkert många med mig hur vi ska bära oss åt?
Jag kan inte förstå hur jag ska tänka samiskt när jag svär över skotern som är trasig, kan du menat att jag ska tänka/svära på samiska? Eller menar du kanske att vi ska använda skidor i stället, bara en undran för det vill jag inte eller rättare sagt orkar inte.
Om MG genom Leif Larsson menar att tänket ska vara på samiska då kapar vi bort en stor del av det samiska folket. En konstig fråga att ställa under en radiodebatt med mycket begränsad tid där alla inte kan eller får svara beroende på hur programledaren planerat sändningen. Mvh Jan Rannerud, Vuovdega

Leif Larsson den maj 9, 2013 kl. 11:19 f m skrev:

Jan Rannerud, vad tråkigt att du valt att missförstå mig. Vad jag menade med att vi inte kan tänka som svenska staten är att vi måste utgå från ett samiskt perspektiv:
I Sametinget måste vi genomgående arbeta med ett samiskt perspektiv. Vi samer är ett koloniserat folk som genom lång tid påverkats av det omgivande samhället. All skogsrenskötsel söder om Malå utrotades. Den svenska staten har tagit sig friheten att sköta våra angelägenheter. Detta påverkar Sametinget än idag. För att inte påverkas negativt av den svenska statens bestämmelser och inflytande över oss måste vi medvetet och i alla frågor fokusera på vad som ska göras för att bäst gynna hela det samiska folket i alla fyra stater. När 1971 års rennäringslag kom talades det ganska öppet från statens håll om att 2001 är rennäringen borta och alla problem då lösta. Den tanken har svenska staten fortfarande. Framförhållningen för rennäringen är fortfarande bara 30 år. Om svenska staten varit intresserad av rennäringen så hade de instiftat en rennäringsnämnd med uppgift att ordna och säkerställa renbetet för all renar som finns idag. Det är detta kortsiktiga tänkande som jag kallar svenskt. Jag tror inte att man med sådana tankar som jag har kapar bort några samer.

Med vänliga hälsningar Leif Larsson, Nya Mijjen Geajnoe

Under snart 20 år har Sametingsledamöter ofta pratat om den ”Öppna samebyn”. Vari öppenheten bestått har alltför ofta inte kunnat definieras på ett klart och sammanfattande sätt. Denna långa tid utan klarhets vinnande verkar ha skapat osäkerhet eller rädsla hos de olika medlemmarna och medlemskategorierna i samebyarna. Osäkerheten resulterade till slut att en sammanslutning av samebyar till regeringen begjorde att man avlägsnar ansvarsområdet rennäringen från Sametinget till en annan myndighet.

Stefan Mikaelsson, Nya Min Geaidnu

De samebyar som agerade för att denna begäran skulle framläggas är vana vid förutsägbara villkor och tillstånd. Samebyn är en organisationsform vars verksamhet baseras på rennäringslagen. Denna är i sin tur framtagen under utfasandet av lappfogdeväldet i slutet på 1960-talet. Det som då kanske kunde framstå som hänsynstagande till det samiska folket och den samiska kulturen framstår idag som snarare det motsatta.

I den allmänna debatten får man lätt uppfattningen att samebyn företräder alla medlemmar i samebyn som alla tycker likadant och att samebyn talar med en stämma för alla medlemmars bästa. Verkligheten är dessvärre inte så. Det är samebyns styrelse som verkar för tiden mellan ordinarie årsmöte och i styrelsen sitter oftast så kallade ”renskötande medlemmar”. De övriga medlemmarna i samebyn är inte alls företrädda i styrelsen och har dessutom väldigt begränsad rösträtt på samebyns byastämma.

Att spänningarna mellan ett demokratiskt organ som sametinget som har fastställda regleringar för anmälan till röstlängden och procedurerna för röstande vid valet skapar spänningar med organisationer som är direkt det motsatta till demokratiska, är inte förvånande. Det som är förvånande är mera det faktum att så pass många av samebyarnas medlemmar är förnöjda med rådande förhållanden. Alla de olika Mänskliga Rättighets-instrument och mekanismer som har etablerats i världssamfundet sedan slutet av 1960-talet har ju gett urfolken i allmänhet och samerna i synnerhet möjligheter att försvara det samiska folkets rätt och vår kultur.

Även rådande tolkning av vad som avses i begreppet ”folk” har drastiskt förändrats så att det i dag är erkänt att vi samer tillsammans utgör ett folk och har rätt till självbestämmande i enlighet med internationella MR-instrument. Det är en utveckling som det inte var möjligt att kunna förutse till exempel då Sametinget invigdes 1993 och enskilda samer i samband med detta hungerstrejkade för den samiska rätten till land & vatten.

Enligt rennäringslagen så är det det samiska folket som äger rätten till renskötsel. Den enda tolkning som man kan göra av detta är att det samiska folket därmed också äger rätten till renbetet. Renbetet utgör också den rätt till fastighet som förvaltas tillsammans av de som är medlemmar i en sameby. Eftersom rennäringslagen så tydligt anger att det samiska folket äger rätten till renskötsel och det därmed är klarlagt att renbetet förvaltas tillsammans av alla renägande medlemmar i en sameby så borde denna förvaltning också ha fått betydligt större utrymme i rennäringslagen. Så är det emellertid inte utan lagstiftaren har fokuserat på ägandet av renen. Mest troligt var det i tanken att öka köttproduktionen och ge renägare med mer renar utrymme i beslutsprocessen än renägare med ett mindre antal renar.

De flesta renar har en människa som registrerad ägare som inte skulle uppskatta om någon annan kom och förvaltade dessa renar. Märkning, slaktuttag och matrenar är något som renägaren själv vill kunna styra och råda över. Däremot uppskattar de flesta renägare en gemensam renskötsel dvs att man tillsammans kan hålla renarna på ett visst ställe under kontrollerad betning, så att renarna inte skingras eller sprider sig. Överhuvudtaget så är all renskötsel småskalig. Det går helt enkelt inte att föda medborgarna i sverige på renkött, som genererar högst 1,5 hekto per svensk medborgare och år.

I det läget är det inte längre tillrådligt att ens nämna den ”Öppna samebyn”. Istället borde fokus läggas på att generera resurser för det öppna samiska samhället, så att exempelvis EU-medborgare inte längre kan tillräkna sig vare sig beslutsrätten eller nyttjanderätten av samiskt land och vatten.

Om Sametingets folkvalda visar öppenhet och gemensamt på ett konstruktivt sätt bidrar till att öka enskilda samers tillgång till land & vatten kommer också respekten för Sametinget att öka. Det gäller således inte att fördela de enskilda sameby-medlemmarnas rätt till att nyttja land och vatten. Det gäller istället att minska intrången och ge samer med ursprungsmarker möjlighet till att under kontrollerade former kunna nyttja sig av dessa. De flesta samer som står utanför samebyarna är upptagna med att skaffa sig en inkomst. Dessa är inte intresserade av att uppfattas som att de vill tränga in och ta av andra samer sina samiska rättigheter.

Enligt Rennäringslagens §10 är det ”samebyn som företräder medlemmarnas gemensamma intressen i rennäringen i övrigt”. Enligt Sametingslagen 2. Kapitlet §1 punkt 4. så tillhör Sametingets uppgifter bland annat att ”medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten”

Uppenbarligen har inte samebyarna mäktat med sin uppgift, lika lite som Sametinget har varit framgångsrik. Var och en på sitt håll. Det som behövs är en förändrad syn på vårt folk och våra möjligheter att bruka land och vatten. Det går inte att exkludera utan vi skall inkludera alla samer. Behoven varierar säkert, och de som bor i glesbygden ute i sápmi har ett behov och de som utanför sápmi exempel-vis i södra sverige har ett annat behov. Det som förenar alla samer är den rätt som var och en och även men tillsammans som vi besitter.

Det uppfattas som om uttrycket den ”Öppna samebyn” har blivit ett hot mot de renskötande medlemmarna och även de övriga som är medlemmar i samebyarna. Vi vill med vårt ställningstagande visa på ett annat ställningstagande och scenario. De tillgängliga resurserna i Sápmi ska inte vare sig förvaltas, övervakas eller fördelas av svenska myndigheter.

Sametinget ska ta hand om alla förvaltningsfrågor och ärenden i Sápmi, och med det följer möjligheten att fördela sådant som idag kan utnyttjas av exempelvis EU-medborgare.

Den dag då Sametinget har mer resurser och den dag då alla medlemmar i samebyarna känner förtroende för Sametinget, den dagen har vi automatiskt erhållit ”den öppna samebyn”.

Även om det är ett tag tills vi uppnått detta förhållande, så är det viktigt att framföra att vi lärt av gångna misstag och att vi idag är bättre rustade än tidigare.

För att trigga igång nödvändiga processer och tankesätt måste flera sk ”Framtidsseminarier” anordnas under mandatperioden. Det lämpliga bedöms vara ett per år under tre år för att undersöka om det finns vilja till samarbete för att ta de krafttag som hittills saknats. Tiden är kort om man vill justera en nedåtgående kurva till det motsatta. Fler födda kalvar, fler kalvar som överlever första året och fler äldre renar t.ex. Men även fler samer som känner sig delaktiga i det samiska samhällsbygget på det sätt som vi gemensamt mäktar med att bestämma.

Det är bättre att rösta för samiska rättigheter i sametingsvalet än för EU-medborgarnas rättigheter i valet till riskdagen.

Rösta på Min Geaidnu!

« Äldre inlägg