Inlägg av Sara

Nu visas inlägg skrivna av Sara.

Politikerveckan i Fatmomakke

2011-07-12 i Okategoriserad av Sara | 1 kommentar

Nyligen avslutades den svenska politikerveckan i Almedalen. Under en veckas tid under sommaren och innan semestrarna träffas alla svenska politiker, opinionsbildare och media på Gotland. Varje parti får varsin dag att vara värd för och veckan fylls med politiska tal, seminarier om sakfrågor och aktuella och helt nya politiska frågor. Det arrangeras ett stort antal seminarier av olika slag där både partier och intresseorganisationer är arrangörer. Media fylls av politiska nyheter från Almedalsveckan.

Vi har inte varit där i år, och då menar jag Sametinget och de samiska partierna, eller åtminstone inte vårt parti. Själv har jag bland annat besökt mina hemtrakter och Famomakke på gränsen mellan Vilhelmina norra och södra samebyar och haft semester. Detta har fått mig att drömma och fantisera lite om samisk politik som jag nu vill dela med mig av. Kanske kan detta blir verklighet en dag?

Tänk att varje år arrangera en samisk politikervecka i Famomakke. Fatmomakke är en gammal samisk kyrkplats och för den historiskt bevandrade så vet man att det var i Fatmomakke som den första samiska kvinnoorganisationen, den första samiska lokalföreningen och den första samiska tidningen grundades. Fatmomakke var således, åtminstone förut, en mycket politisk plats. Idag finns där drygt hundra byggnader på denna fantaskiskt vackra plats varav den absoluta majoriteten är kåtor som tillhör enskilda personer. Där finns en vit vacker kyrka, det finns en stor kåta som används som kyrka av frälsningsarmen, Där finns kafébyggnader och mycket gamla butikslokaler. Där finns Fatmomakke Sameförenings föreningshus. Och så finns Stinnerbomsbacken, ett helt naturligt torg där det bland annat arrangeras tävlingar i lassokastning varje midsommarhelg.

Under den samiska politikerveckan så kunde stora seminarier arrageras i kyrkan, frälsningsarmens kyrkkåta eller i föreningshuset. De politiska talen hålls givetvis i centrum, på Stinnerbomsbacken. Alla samiska partier kan hyra några av de mindre lokalerna eller så hyr man av privatpersonerna kåtor där partirepresentanterna kan bo. Kanske arrangerar partierna också mindre diskussionsseminarier i sina ”partikåtor”.

Det finns en vackert belägen tältudde i Fatmomakke där de som vill kan sätta upp sina låavth-gåetieh / tältkåtor.

Under dagarna hålls det både i regi av partier och av samiska organisationer och föreninger intressanta seminarier och diskussioner runt om i Fatmomakke. På kvällarna sitter man nog i sina kåtor och diskuterar politik, ideologi och nya och gamla idéer.

Det finns också en dansbana med plats för musik och dans och ett och annat politiskt buskap kommer antagligen att framföras från musikscenen.

Fatmomakke var hemvist för Elsa Laula och Torkel Tomasson, två stora samiska opinionsbildare som har betytt mycket för att vi samer organiserat oss och spridit vårt budskap till varandra och omvärlden. Elsa Laula var med och startade den första samiska organisationen och sedan var hon med och arrangerade det första samiska landsmötet i Trondheim. Torkel Tomasson startade och drev under många år den första och enda samiska tidningen. Jag är säker på att ett arrangemang med en samisk politkervecka skulle fallit dem alldeles utmärkt i smaken. För oss samer skulle det kunna betyda att allt politisk engagemang som samer genom historien drivit inte varit förgäves utan att vi har en lysande framtid och att våra ideér om framtiden lever och utvecklas med tiden. Jag tror nämligen att en politikervecka skulle behövas i den samiska politiken för att lyfta idéerna och utveckla dem och komma ifrån futtigheten och smådetaljerna och de onödiga konflikterna som vi idag tampas med och fastnar i.

Tänk att få sitta i eldens sken under småtimmarna och vända och vrida på ideerna och våra samiska ideologier. Tänk att under trevlig stämning och framtidstro få utmana varandra i politik på Stinnerbomsbacken. Tänk att få göra det på samma plats och utefter samma stigar som Elsa Laula och Torkel Tomasson vandrade och tänkte ut sina strategier.

Nu längtar jag riktig mycket till politkerveckan i Fatmomakke och jag har en stark känsla av att Fatmomakke också längtar efter oss.

Jag vill med detta önska alla en trevlig sommar och ni som har vägarna förbi…åk till Fatmomakke och känn efter!

Taggar: , ,

Hur långt vill vi gå?

2011-06-21 i Samerna är ett folk av Sara | 1 kommentar

Denna blogg ska nu återinvigas och jag gör det med en liten historia som väcker minnen från ganska precis ett år tillbaka.

Den 19 juni 2010, gifte sig Sveriges kronprinsessa Victoria med sin Daniel Westling. Inför festligheterna förberedde sig också Sametinget med införskaffande av gåva. De ledamöter som skulle representera Sametinget förberedde sina finaste koltar och smycken. Resan bokades och särskilt hotellet i god tid, för att verkligen få plats och få vara med. Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson var inbjuden till två av bröllopsfirandets begivenheter, nämligen själva vigselakten i Storkyrkan den 19 juni och Sveriges riksdags bröllopskonsert till brudparet kvällen innan, den 18 juni. Jag hade äran att få vara medföljande på konserten.

Hela detta arrangemang kom för mig som same som deltog att bli en viktig reflektion över vilken status samerna har i Sverige idag och hur vi själva måsta ta ansvar för att ändra det rådande förhållandet. Flygresor, kvällstidningar, röda mattor, grundlagar, kärlek och eget ansvar och initiativ sammanfattar det hela. Historien bör dock berättas i sin fulla omfattning.

Det hela började på flygplatsen på vägen från Kiruna ner till Stockholm. Min vana trogen att bläddra i de kvällstidningarna som man får ta del av på flyget började jag titta i Aftonbladet och Expressen. Jag ville givetvis se om det stod någonstans att vi från Sametinget skulle vara med på festligheterna. Jag hittade det jag sökte och läste förnöjt mitt eget namn i tidningen. Min glädje förbyttes dock i besvikelse då jag insåg att Sametinget stod under kategorin Organisationer långt ner på listan. Så får det givetvis inte vara och några SMS senare till Sametingets ordförande fick jag bekräftat att Sametinget via kontakter med Hovet skulle försöka få en ändring på det hela.

Väl framme i Stockholm klädde vi upp oss inför fredagens konsert och resonerade lite om hur vi trodde kvällen skulle bli. Artisterna var hemliga fortfarande och det i kombination med våra funderingar på vilka vi skulle träffa under kvällen gjorde det hela särskilt spännande. Vi bestämde oss för att vi skulle gå på röda mattan eftersom vi är de högsta folkvalda representanterna för ett folk. Vi hade lyckats bygga upp en förväntan och förmiddagens irritation var tillfälligtvis glömd. Men dessvärre bara tillfälligtvis. När vi närmade oss Stockholms konserthus, folkvimlet, kamerorna och avspärrningarna mellan gästerna och folket som ville få en skymt av världens kungligheter sträckte vi på oss och hoppades att alla nu skulle se att samerna är viktiga gäster. Men där var den, den röda mattan, och i och med den så blev det också uppenbart att vi hade missat något oerhört viktigt i förberedelserna.

Vi hade ingen strategi för den röda mattan, ingen beredskap. Det hade kunnat vara så att vi hade gått uppför den röda mattan, väldigt långsamt och med påklistrade leenden vinkat till människor och kameror bakom avspärrningarna. Alla samer i Stockholm skulle givetvis ha applåderat och visslat åt oss där vi gick.  Vi hade haft god tid på oss och kunnat ge många bildleenden för ingen annan gick på den röda mattan ännu. Kungligheterna och regeringsföreträdare skulle inte komma ännu på en stund eftersom de var på den svenska regeringens middag för brudparet. Det som hände var istället att vi, på grund av att ingen annan av de anländande gästerna gick på röda mattan, inte vågade utan så stolt vi nu kunde gick vi in i konserthuset längs med, men inte på, den röda mattan. Vi ångrade genast vår feghet men vi lärde oss mycket av det senare.

Under konserten insåg vi att vi hamnat långt borta från våra kollegor i politiken. Vi fick hänga av våra ytterkläder och fick våra välkomstdrinkar i samma flygel som näringslivstopparna och ordföranden för stora svenska organisationer.  Riksdagsledamöter såg vi inte skymten av. Än mindre regeringsföreträdare eller kungligheter. Tack vare att vi inte satt på den bakersta raden, utan bara den näst bakersta så kunde vi dock, om vi sträckte på oss, se Kronprinsessan Viktoria och Daniel. Och det känns helt överflödigt att här ens nämna att det givetvis inte förekom något som helst samiskt inslag under hela den svenska riksdagens 2,5 timmar långa bröllopskonsert. Vid det här läget började vi fundera på att vi kanske inte skulle ha varit med alls. Att vi skulle ha tackat nej. Det var en konstig känsla, särskilt under en konsert vars enda budskap var kärlek, glädje, gemenskap och framtidstro.

Nästa morgon, den 19 juni, var det dock åter kärlek, glädje, gemenskap och framtidstro som hägrade i två tidigare besvikna Sametingsledamöters sinne. Vi började dagen med att gå på stan för att fördriva tiden. Stämningen var på topp och hela Stockholm förberedde sig för dagen. Vädret var strålande. I tv kunde man följa flera olika reportrar på plats i Stockholm som tog pulsen på staden. Alla verkade förväntansfulla och vi var inte sena att ansluta till den känslan. Vi bestämde oss för att råda bot på den tidigare frånvaron av samiska inslag i detta firande genom att klä upp oss vi våra koltar tidigt på dagen, trots att vi inte behövde. Jag var inte ens bjuden på vigseln utan Stefan skulle gå ensam så jag hade ingen som helst formell anledning att bära kolten under dagen. Men vi ville synas och bestämde oss för att ta på koltarna och därefter leta reda på alla journalister som fanns. De skulle inte få fira denna dag utan oss.

Sagt och gjort. När vi efter många omvägar och samtal med Stockholms bröllopsfirare kom fram till stadshuset där Stefan skulle ansluta till övriga gäster till Storkyrkan och vigseln blev vi fotograferade av Expressens fotografer. Vi blev båda fotograferade trots att jag plikttroget upplyste journalisten om att jag inte skulle delta på vigseln.  På kvällen åt vi en egen middag eftersom Sametinget inte var bjudna på middag och fest i slottet och sedan följde vi på var sitt håll festen i teve och ondgjorde oss över att vi inte var där och roade oss bland det svenska etablissemanget och världens kungligheter.  Givetvis hade vi också velat att SVT:s kommentatorer talat om för hela Svenska folket att där är Sametingets ordförande som samtalar med den och den..

Uppdraget att representera samerna under denna för Sverige historiska och storslagna händelse blev en berg- och dalbana  i förväntan och besvikelse men tack och lov så slutade det hela för min del i både framtidstro och glädje. På söndagens förmiddag tog jag flyget hem till Kiruna. Min vana trogen att passa på att läsa Expressen och Aftonbladet bläddrade jag igenom dem på flygplanet.

Och där var vi!!!

Sida vid sida med ministrar, kungligheternas släktingar, prinsar och tv-kändisar fick både jag och Stefan betyg på våra festkläder av Expressens modeexperter.

Uppdraget utfört! Det var kanske på det sätt vi hade tänkt oss, men tillslut fick vi våra rättmätiga platser bland det övriga etablissemanget i Sverige och världen. Ironiskt nog trots att jag inte ens deltog på officiella firandet den 19 juni överhuvudtaget, vilket journalisterna uppenbarligen struntade i. De placerade oss i tidningarnas mittuppslag i alla fall.

Denna upplevelse blev ett tydligt bevis för mig att om vi samer vill någonstans så måste vi själva bestämma oss, ta sikte mot vårt mål och gå med bestämda steg. Då är jag säker på att vi når dit vi vill och kanske ännu lite längre! När denna händelse utspelade sig hade Sametinget inte någon strategi för den röda mattan. Sedan dess har Sveriges grundlag ändrats och samerna erkänns nu som ett folk i grundlagen. Den röda mattan är utlagd, men det är helt upp till oss, om, och hur långt vi vill gå på den.

Med Kärlek och Framtidstro,

Sara Larsson, Vägvisare för Min Geaidnu och ordförande i Sametingets styrelse.

Taggar: , , , , ,

Tack för mig!

2010-05-30 i Okategoriserad av Sara | 1 kommentar

Till alla mina väljare, mina kollegor i Mijjen Geajnoe, Vuovdega och LPSS vill jag framföra ett stort tack!

Tack vare era röster och ert förtroende har jag fått en fantastisk tid som styrelselordförande i Sametinget. Det har betytt mycket för mig att jag från er personligen och på annat sätt fått höra att ni sett en förändring i den samiska politiken och att jag har haft ert stöd att forsätta leda Sametinget. Jag är glad att jag fått uppleva detta!

Trots att det är en besvikelse för mig, och säkert för många av er också, att det nu är över så ska vi inte glömma bort att den förändring vi nu sett är den vi eftersträvade från början. Att alla partier är med i styrelsen är en historisk händelse och med säkerhet positiv för framtiden. Från och med nu måste alla dra sitt strå till stacken och ta ansvar. Tillsammans representerar vi också hela det samiska folket. Alla de partier som suttit med i styrelsen sedan Sametinget öppnades denna mandatperiod finns kvar i styrelsen och jag är säker på att vi kommer att jobba för att den positiva utveckling som vi påbörjat med vårt arbete får fortsätta också nu när de andra hoppat på tåget.

Jag valde att avgå som styrelseordförande därför att jag ville ge plenum en chans att börja om från början och välja en helt ny styrelse. Hur bra vi i den tidigare styrelsen än jobbat så var det uppenbart för mig att de partier som stod utanför styrelsen skulle gör allt för att förstöra för oss. De ville inte heller ta sina sedan tidigare lediga platser i styrelsen. Därför var det inte hållbart att forsätta utan istället hoppas på en ny stark styrelse. Det lyckades! Tyvärr förlorade jag sedan med en röst vid valet av ny styrelseordförande men det var ju också ett pris som jag förstod att jag riskerade att få betala. Min ambition är dock att forsätta med politik och på ett synbart sätt driva de frågor jag tror är viktiga för framtiden. Att fortsätta med det som aktiv i Sametingets nya styrelse känns som en självklarhet.

Däremot anser jag att det sätt på vilket de tre nya partierna i styrelsen, Samelandspartiet, Samerna och Guovssonásti har arbetat och behandlat oss som lett Sametinget under denna första delen av mandatperioden är under all kritik. Vad ska man säga? Det finns inte många ord men ett är säkert, man behandlar inte varandra hur som helst! Det är också respektlöst mot demokratin att som de gjort stödja sig på en politisk vilde. Jag är otroligt besviken på dem och särskilt på Samelandspartiet som jag under hela förra mandatperioden hade ett mycket bra samarbete med. Det är också Samelandspartiet som med sin tills nu orubbliga inställning att inte sitta med i samma styrelse som Jakt- och Fiskesamerna har gett Sametinget denna stökiga inledning.

Jag väljer dock att tolka situationen som att de har förbrukat sin kvot av ohederlighet, misstro och maktdemonstrationer. Om Ingrid Inga ska lyckas att leda Sametinget från nu i en styrelse där alla är med så gäller det att lägga allt sådant åt sidan och ta efter hur vi som suttit i styrelsen sedan i augusti arbetat. Med respekt för varandra och våra olikheter samt med ett stort mått av kompromissvilja och förmåga att lyssna och lära så kan det gå, det vet vi som redan suttit i styrelsen tillsammans i nio månader. Vi kommer att ha svårt att acceptera något annat arbetssätt. På denna korta tid har vi lyckats med något som de andra inte lyckats med på 16 år, nämligen skapa ett politisk klimat som medger att till och med Jakt- och Fiskesamerna skriver under på att Sverige ska ratificera ILO 169 och Nordisk Samekonvention.

Som ni förstår så ser jag positivt på framtiden trots det som hände förra veckan och jag kommer att göra mitt yttersta för att detta ska vara slutet på det tråkiga och istället början på något bra.

Till er jag nämnde inledningsvis men också till Jakt- och Fiskesamerna, Albmut samt de jag jobbat tillsammans med på Sametingets kansli.

Av hela mitt hjärta……

TACK!

Sara Larsson, Vägvisare Mijjen Geajnoe

Taggar:

Principförklaring för samarbetet i tinget

2009-11-22 i Ledarskap, Styrelseskick av Sara | 0 kommentarer

Gemensam principförklaring för samarbetet mellan Min Geaidnu, Vuovdega och Landspartiet Svenska Samer

Sametingspartierna Min Geaidnu, Vuovdega och Landspartiet Svenska Samer har inför mandatperioden 2009-2013 valt att ingå i en valteknisk samverkan.  Syftet med samarbetet är dels att tillsammans kunna driva de många politiska frågor som partierna har gemensam syn på och dels ha möjlighet att nominera ledamöter till proportionellt tillsatta nämnder i Sametinget.

Som ordförande och styrelseordförande valde Sametinget vid mandatperiodens första plenum den 25-27 augusti 2009 representanter från våra tre partier och vi innehar således ansvaret för ledningen av Sametinget.

För att effektivt och målmedvetet kunna leda Sametingets arbete under mandatperioden har vi enats om tre bärande principer som ska ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Dessa bärande principer är:

1. Tydlig urfolkspolitik

Samerna är ett folk med rätt till självbestämmande, vilket ska genomsyra Sametingets politik i alla delar. Sametinget som samernas högsta beslutande folkvalda församling måste på ett tydligt sätt föra en urfolkspolitik där alla samers lika värde respekteras. Den av staten skapade uppdelningen av oss samer i renskötare och icke-renskötande samer måste brytas. Sametinget ska tydligt och offensivt föra det samiska folkets talan. Målet är att uppnå ett självbestämmande som är alla samer till gagn. Fokus måste ligga på att öka våra gemensamma resurser genom erkännande av våra rättigheter som ett urfolk.

2. Samiskt perspektiv

Vi samer är ett koloniserat folk som genom lång tid påverkats av det omgivande samhället. Den svenska staten har tagit sig friheten att sköta våra angelägenheter. Detta påverkar Sametinget än i dag i och med att Sametinget också är en svensk myndighet som lyder under den svenska regeringen. För att inte påverkas negativt av den svenska statens bestämmelser och inflytande över oss måste vi därför genomgående och medvetet i alla frågor som avgörs fokusera på hur och vad som ska göras för att bäst gynna hela det samiska folket i alla fyra stater. Sametinget måste arbeta med ett samiskt perspektiv. Detta sker inte automatiskt utan det måste göras i en arbetsprocess för att öka medvetenheten.

3. Att lyfta blicken och politiken

Sametingets uppdrag och åtagande som statlig myndighet med bl.a. sektorsansvar för rennäringen måste fungera effektivt och rättssäkert. Det yttersta ansvaret för att myndigheten fungerar ligger på Sametingets plenum. Det operativa ansvaret för myndigheten ska dock tas av styrelsen, styrelsens ordförande, eventuell utsedd ansvarig politiker i styrelsen och Sametingets kanslichef. Sametingets plenum och dess folkvalda politiker ska istället ägna sig åt sitt viktigaste uppdrag – att som det samiska folkets företrädare besluta om övergripande politisk styrning och driva offensiv, strategiskt och utåtriktad politik.

Det känns hoppfullt att kunna enas om dessa tre oerhört viktiga principiella mål. Kan vi hålla oss till dem så blir det lättare att gemensamt nå framgång i sakfrågorna under mandatperioden. Sametinget har under alltför lång tid i brist på tydlig viljeinriktning i politiken fastnat i detaljer. Man måste lyfta blicken för att se hur stigen går. Vi har nu startat en process för att ta fram gemensamma visioner och prioriteringar för det framtida arbetet.

Kiruna 2009-11-16

Helena Dådring, partiledare för Vuovdega / Skogssamerna

Lars Erik Fjellström, partiledare för Landspartiet Svenska Samer

Sara Larsson, vägvisare för Min Geaidnu / Mijá Gäjnno / Mijjen Geajnoe

En massa grattis till valets vinnare.

2009-06-03 i Okategoriserad av Sara | 1 kommentar

Nu är valet över och jag vill därför tacka alla som har röstat på mig och på Min Geaidnu för ert stöd och för att ni vill ge oss förtroendet att sitta i Sametinget i fyra år till. Vi kommer att göra allt för att ni ska bli nöjda och jag hoppas att ni som valt oss förstår att det är nu det hela börjar. Det betyder att ni gärna får kontakta oss när ni har synpunkter och förslag. Låẗ inte vår kommunikation sluta nu när valet är över- låt den fortsätta.  Trots att vi har gått till val på Sápmi- större än du tror! så är Sametingspolitiken i ett avseende mycket liten. Svaret på dina frågor är faktiskt bara ett telefonsamtal eller ett mail bort och detsamma gäller om du har förslag eller synpunkter på något du tycker vi ska göra. Tveka inte att kontakta oss! Givetvis är det vi som är valda som ska ta ansvar för att bra beslut fattas men vi gör ett bättre jobb om vi har kontakt och dialog med väljarna under tiden.

Angående valresultatet så vill jag säga- Tack till alla mina kollegor i partiet för en mycket stark valrörelse! Vi har gjort ett bra jobb! Vi behöll våra mandat och gick framåt lite trots att vi suttit vid makten- och det är inte alltid så lätt. Vi gick framåt utan att vi hade draghjälp av Olof T Johansson. Och vi gick framåt utan att bedriva populistisk oppositionspolitik. Även vid obekväma beslut så har vi stått för det agerande som sametingets styrelse- där vi ingått- gjort. Vi gick framåt utan att ta över starka politiker från andra partier.  Vi gick framåt själva helt enkelt. Dessutom var vi nära att ta ett fjärde mandat och då hade det varit vi som varit valets vinnare i Sameradions och SVT Sápmis sändningar. Visst hade jag velat att vi gått framåt mer och att det synts i fler mandat. Och visst kanske jag inte borde vara nöjd för nåt som bara nästan hände.  Men- jag känner mig nöjd. Så är det. OCh då är man väl en av vinnarna.

Jag vill också gratulera valets riktiga vinnare och det måste nog ändå vara Guovssonásti. De gick framåt ett mandat och som jag förstår nära att öka med två mandat. Dessutom var det partiets egen nominering på listorna som kom in i tinget vilket tyder på att partiet har en god kontakt med sina väljare och en förmåga att nominera på ett seriöst sätt. Snyggt jobbat helt enkelt. (även om vi står ganska långt ifrån varandra i politiska åsikter).  Men- å andra sidan så har de ju suttit i opposition så då är det ju lite enklare att få framgång. Återstår nu att se hur de förvaltar sitt nyförvärvade förtroende.

Grattis också till Albmut som kom in som nytt parti i Sametinget och till LPSS som också kan sägas öka med ett mandat. Att nya partier kommer som skapar konkurrens kring den politik som Håkan Jonsson på ett mycket ovärdigt sätt tagit patent på är bara bra. Kanske kan vi nu få se ett närmare samarbete mellan partier som säger sig arbeta för alla samer, både de som finns i samebyarna och de som är utanför. Ett verkligt samarbete har ju hittills varit omöjligt på grund av Jakt- och fiskesamernas oresonabla hållning i fråga om rennäring och ILO- konventionen.

Stort grattis till alla partier för att vi gemensamt stegade förbi vårt delmål och jämställdhetssträvandena och nådde vårt slutmål med jämställd mandatfördelning i Sametinget. Vi trodde vi skulle behöva vänta till valet 2013 för att nå hit och nu är vi redan i hamn! Strålande! Politiken kommer att förändras till det bättre nu- det är jag säker på.

Jag tycker också det är bra att de största partierna minskar något. Jag tror inte det är bra att vissa partier är så mycket större än de andra helt enkelt. Det som händer då är att de får överdos av makt och slutar lyssna på andra än sina egna egon. Det kan aldrig vara bra.

Valets besvikelse är enligt mig det låga valdeltagandet. Jag hoppas att vi kan ta tillfället att nu diskutera vad det beror på, egentligen. Jag trodde faktiskt att valdeltagandet skulle öka- men tji fick jag.

Nu stundar regeringsförhandlingar i vårt nya jämställda Sameting! Bättre kan man inte ha det! :-)

Hälsningar Sara Larsson, Vägvisare

Taggar: , , ,

« Äldre inlägg § Nyare inlägg »

  • Besök
  • Bloggförfattare
  • Besök