Styrelseskick

Detta är en saga- en saga har ofta tre återkommande händelser som liknar varandra- så även denna.

Det var en gång en styrelse. De var utsedda av 31 ledamöter i Sametinget. De var utsedda därför att 19 av de 31 ledamöterna hade förtroende för dem. De flesta av dessa personer i styrelsen var dessutom partiledare för sina partier.

När en styrelse inte längre har förtroende hos en majoritet av dem som har utsett dem så bör den styrelsen avgå för att någon annan, som har en majoritets förtroende, ska kunna göra jobbet.

Den här styrelsen lyckades dock aldrig avgå utan fick sitta kvar- i något som kan liknas vid skamvrån- until the bitter end..

Första gången som de 31 ledamöterna visade att man inte hade förtroende för sin styrelse var i Luleå i oktober 2007. Då ville några av de 31 ledamöterna ha mer betalt. Det går inte sa styrelsen- det räcker inte pengarna till. Styrelsen- som väl känner till den ekonomiska situationen för Sametinget- lyckades inte övertyga sina kollegor och förslaget om höjda löner gick igenom trots styrelsens varningsrop.

De 19 ledamöterna som hade gett styrelsen förtroendeuppraget att sköta ekonomin visade att man inte hade förtroende för styrelsens bedömningar. Budgeten sprack och styrelsen borde ha avgått. (I de flesta parlament avgår styrelsen om budget inte går igenom.

Vad gjorde Sametingets styrelse? Jo, vi satt kvar.

Andra gången som de 31 ledamöterna visade att man inte hade förtroende för sin styrelse var i Stockholm i februari 2008. Då beslutade de 31 ledamöterna- trots att styrelsen inte tyckte det var ett bra förslag- att Sametingets föreskrifter ska antas av plenum. Detta trots att föreskrifter är väldigt detaljerade och inte lämpar sig för ett folkvalt parlament att ödsla tid på. Det borde delegeras till en styrelse så att plenum kan engagera sig i viktigare och större saker.

Styrelsen förlorade alltså även denna förtroendefråga- vad gör man? Jo, styrelsen sitter kvar.

Tredje gången som de 31 ledamöterna visade att man inte hade förtroende för sin styrelse var på plenum i Rovanniemi i oktober 2008. Då skulle ledamöterna behandla ett förslag om att Sametingets budget i fortsättning skulle beslutas av plenum. Styrelsens förslag var att plenum borde säga nej till detta och att budget även fortsättningsvis skulle beslutas av styrelsen. Motiveringen var samma som tidigare- att ett förslag om en budget är en alltför detaljerad fråga som borde delegeras till en styrelse. Då kan plenum ägna tid och viktigare och mer övergripande beslut.

Styrelsen förlorar även detta slaget. Budget ska fortsättningsvis enligt de 31 ledamöterna behandlas av plenum.

Styrelsen har uppenbarligen inget förtroende hos ledamöterna att besluta om kronor och ören. Vad gör styrelsen som givetvis borde avgå. Sitter kvar!

Ja…..så kanske sagan börjar gå mot sitt slut. Styrelsen som en gång hade förtroende från 19 av ledamöterna samlas då åter till Plenum i Åsele i februari 2009, tillsammans med de andra. Budget ska behandlas…..(varning- detta tenderar att förvandlas från en oskyldig saga till en rysare).. Då lägger någon ett mycket avancerat motförslag till budgetförslaget och konsekvenserna av det förslaget är inte överblickbara. Det är uppenbart att förslaget kommer att gå igenom eftersom Styrelsen ju inte har förtroende hos de 19 ledamöterna längre. Styrelsen väljer då att föreslå bordläggning av budgeten för att få tid att analysera förslaget ordentligt och får med sig tillräcklig många av plenums ledamöter för det. (för bordläggning krävs bara 11 röster)

Nu har väl styrelsen förstått att de bör avgå? Ja, äntligen trillar poletten ned. Men nu är det ju bara 3 månader kvar till valet så att avgå vore bara oansvarigt i detta läge. Det är nu Styrelsen hamnar i skamvrån.

Sametinget har alltså bordlagt sin egen budget och styrelsen åker hem till sitt kansli utan budget. Ingen tycker om styrelsen i detta läge…Inte dom själva, inte ledamöterna i plenum och säkerligen inte kansliet heller. Kanske tycker de om varandra åtminstone? Men det låter jag vara osagt..

Alla sagor slutar dock gott. En fé dyker upp på valdagen den 17 maj. Fén säger:

• Sara, du är den enda av ledamöterna i styrelsen som har haft fullt förtroende från dina partikollegor i Min Geaindu för de förslag styrelsen har kommit med. (Min Geaindus ledamöter har nämligen inte röstat emot styrelsen på någon av ovan nämnda frågor) Du ska därför få 5 önskningar av mig som jag lovar ska slå in efter nya Sametingets öppnande i augusti. Enda kravet är att önskningarna måste gynna hela Sametinget och inte bara dig själv.

Då önskar jag mig:

1. Ett parlament som har vett att avsätta en styrelse som man inte har förtroende för.

2. En styrelse som har vett att avgå när men inte längre har förtroende hos de som valt en.

3. Samiska partiledare som har vett att avgå när man inte har förtroende i sina egna partier.

4. En budget till Sametinget.

5. Posten som Sametingets styrelseordförande.

/Sara